Lyssna på sommarpratet här:

Lyssna på sommarpratet utan musik:

Eller läs sommarpratet i sin helhet nedan!

”Hejj de nicki … Hej … Hur är det med dig? … Det är bra med mig, jag ligger naken i sängen … Jaså du också? Men vilket sammanträffande!”

Snart berättar jag för han i luren att det växer enstaka mörka hårstrån nedanför naveln på mig, i nåt slags klent försök till raggarsträng och han i luren stönar och säger fan vad sexigt.

Jag har självmant nämnt de där mörka hårstråna under naveln, han hade sagt han gillade fitthåret och då brassade jag på, visade upp mig med mina ord, att kolla på det här då. Vad som helst kan vara sexigt, det bara beror på vem jag pratar med.

Jag säljer telefonsex via ett svenskt företag som driver ett flertal telefonsexlinjer. Jag är 33 år och jag kallar mig Nicki. Hade jag sommarpratat så hade det låtit så här.

Jag började skildra sex i ord innan jag började ha sex. Det kan inte ha varit bra text, men det var lustfyllt, ocensurerat. Jag drogs till att skildra kåthet, dragning och begär. Och jag började tidigt använda ett artistnamn: namnet Nicki. Jag hade tittat på tv-serien Orange is the new black och tyckte karaktären Nicky var sexig, och under samma period lyssnade jag på Nicki Minaj. Så jag var runt 21-22 år, och jag började signera snusket Nicki. Jag ville inte byta bort mitt namn, utan Nicki var något annat, något lekfullt, snuskigt, kreativt.

Jag skrev en text till en antologi som sökte kvinnors sexuella berättelser och erfarenheter. Jag åkte till Malmö med min första flickvän för att gå på releasypartyt, där jag sedan läste upp min text. Texten redogjorde för min onanihistoria. Hur jag börjat, hur jag fortsatt, var jag var nu. Jag hade signerat den Nicki.

Malmöpubliken hade kommit dit för att fira det skrivna snusket och bejaka den kvinnliga sexualiteten, och det fanns öl. Jag var en plutt på 23 år och berättade för en uppsluppet lyssnande församling om när jag bodde på folkhögskola under eurovisionen några år tidigare, hur jag lämnat eurovisionfesten med ångest och hur jag sedan låg på min internatsäng och runkade och hur jag genom golvet hörde hur Loreen vann, hur de svenska mellofirarna tjöt. Mitt eget hemland hade inte kommit till final, och det enda jag hade var min klitta.

Och Malmöpubliken skrattade på precis rätt ställen, och jag njöt, och jag ägde.

Där kände jag: detta. Att med mitt språk skildra sex och att få stå i centrum medan jag gjorde det. Det var det jag ville göra.

Jag var fortsatt intresserad av erotik och porr och framställning och skildring av sex, men jag läste också till socionom med planen att därefter rikta in mig på samtalsterapi. Socionomklassen var stor, jag kände mig annorlunda och konstig. Rummet var normativt. Jag var inte där för att jag ville hjälpa människor, vilket var ett vanligt svar på frågan varför man hade valt den utbildningen. Jag var där för att jag gick igång på samtal.

Jag hade orden och jag ville prata om sex. Och jag ville använda mina ord till att skildra hela bredden av vad sex kunde vara. Det handlade inte så mycket om att vilja runka, mitt porrintresse handlade, och handlar, om politik och om skildring av sex, snarare än om mina egna orgasmer.

Söker man efter porrsammanhang med en feministisk utgångspunkt så märker man att det finns massor feministiska små hörn och tillhåll inom den enorma värld som är porrens, på samma sätt som det finns feministiska hörn och tillhåll oavsett var i världen man rör sig. När jag kollade upp dem som är etablerade och kända inom porrindustrin och som för en feministisk talan, så representerade de på olika sätt en normbrytande sexualitet. Inte bara för att de jobbade med porr, utan för vilka de var som personer: de var queers, tjocka, rasifierade, crip, kinksters*. I normvärlden blir dessa kroppar i bästa fall tolererade, i nästbästa fall antingen översexualiserade eller sedda som asexuella, och utöver det utsatta för våld och hot och diskriminering.

Inom porr är grundpremissen redan positiv gentemot sexualitet, kropp och kön. Och bejakar man redan kropp och sexualitet så blir det enklare att lyfta fram de normbrytande kropparna och låta dem vara sexuella. Steget till sexuell befrielse för olika uttryck är kortare, när man rör sig i porrens värld.

Så det fanns alltså personer, böcker, platser som förespråkade porren, i feminismens namn. Jag blev intresserad av vem och vilka. Jag ville skriva den feministiska porren, jag ville ta reda på hur man gör. Jag kom över Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister. Den hade ett par år på nacken, och jag visste inte mycket om varken Roks eller Sex Wars, men på baksidan stod det så här:

Är alla som säljer sex offer?

Är all porr kvinnoförnedrande?

Och varför blir den feminist som ställer dessa frågor anklagad för att vara anti-feminist?

Där hade vi det: Varför? Det ordet är mitt andranamn.Varför.

Första halvan av Östergrens bok består av hennes analyser av porr, och andra halvan av boken består av intervjuer med kvinnor som sålt eller säljer sex. Jag minns att jag ställde mig skeptiskt till bokens andra del, då när jag läste boken för tio år sedan, att porr javisst, men inte kunde väl det vara konstruktivt att sälja sex? Och jag tyckte också det var ointressant, kände att det inte hade med mig att göra. Jag förblev oinsatt i frågan om sexhandel, men lärde känna en vän som sålde sex och märkte efterhand att det fanns fler personer i min bekantskapsperiferi som sålde sex och som försvarade sexsäljares rättigheter. Jag tror inte det var en slump att de var queers*.

När jag var 25 åkte jag till porrfilmsfestivalen i Berlin. Inte för att runka, utan för att få vara med där det händer. Jag deltog i ett workshopsamtal som handlade om de filmer som sexsäljare gör för sin marknadsföring, det vill säga filmklipp som skulle locka in kunder till att boka en escort. När vi kollat på en flashig reklamfilm där en escort kissade över ett torn av champagneglas, för att vi sedan skulle diskutera filmen, så var det en som sa ”happ nu räcker det inte längre att kunna suga kuk, nu måste man kunna editera film också”.

Jag var i Europa. Jag satt i ett rum där sexarbete var norm. De som omgav mig i det där workshoprummet i Kreuzberg var personer som hade diverse olika egna erfarenheter men där den gemensamma nämnaren var att de var verksamma inom sexbranschen. Och jag satt där med benen i kors och händerna i knäet och var rädd för att någon skulle känna sig störd av min närvaro, för jag var ju en outsider. Men jag fick lyssna, jag fick ta del.

Så hur hamnade jag i telefonsex? Jag hade provat sälja onaniklipp på internet. Jag hade skrivit snusk, pratat snusk. Och: jag hade börjat tända på kuk. Så sedan, när jag fyllt 33 och gått på konstskola och varken ville eller orkade jobba på soc, så behövde jag ett nytt jobb. Och i den vevan sa en vän till mig ”men hur är det med telefonsex, finns det fortfarande?”, vilket väckte frågan ”ja finns det telefonsex?” vilket ledde till en internetsökning. Och ja, det fanns fortfarande telefonsex! Processen gick snabbt, jag skrev till telefonsexlinjen, jag blev uppringd, och fick sen skriva på ett kontrakt. Jag tog några nakenbilder, spelade in ett röstklipp och skrev några rader.

Jag hade aldrig haft telefonsex förut. Alltså aldrig. Jag hade skanderat om sex från olika scener genom åren, men aldrig i direkt samverkan med en annan person, totalt improviserat. Jag hade aldrig förlitat mig på nuet på det sättet, inför en främling.

Men nu var det bara att kasta sig ut. Och jag satt där, på sängen med benen i kors, andades, tryckte på knappen som gjorde mig tillgänglig på linjen. Stirrade stint på min profil på datorskärmen.

Sedan kom det ett samtal. Jag tryckte grön lur och angav min personliga kod, och samtalet kopplades fram.

”Hejj det är Nicki.”

Han svarade Hej, vi kan kalla honom Pelle, han sa Hej det är Pelle.

Jag frågade hur det var med Pelle, han svarade att det var bra.

Han frågade om jag var ny här, och jag svarade ja jag är ny, jag har precis börjat. Pelle frågade om jag hunnit ta många samtal än.

Jomen några stycken, svarade jag, för Nicki var ju casual, hon var ju cool.

Pelle frågade vad som fått mig att börja sälja telefonsex. Jag sa att jag tidigare sålt nakengrejer online och att det här kändes som ett passade och kul jobb för mig.

Och så frågade jag vad som hände hos Pelle och han svarade att han låg naken på sängen och var kåt. Han lät trevlig och lugn på rösten. Jag frågade vad han var sugen på och han ville att jag skulle berätta vad jag hade gjort med honom om jag varit där, och jag föreställde mig den här personen, utifrån hans röst, jag visste inget om hur Pelle såg ut så jag föreställde mig en generisk man utifrån normer och ideal. Och jag toppade honom, kollade på honom ovanifrån, retades med honom, styrde. Sådär som jag gillar att göra inledningsvis i sex. Jag höll monolog, återhållsamt och fokuserat, kollade av att Pelle var med, och Pelle verkade vara med. Pelle verkade komma. Och Pelle sa att det där var väldigt skönt, och Pelle sa ha det bra, hejdå, och så lade Pelle på.

Och jag hade haft mitt allra första samtal.

För mig är det obekant vad vanlig heterosex består av. Jag har legat med män men jag har aldrig varit hetero när jag har gjort det. Det normbrytande med telefonsex är självklart, det finns redan där, i själva premissen att jag och en främling pratar sex som del av en ekonomisk transaktion. Så även om sexet på telefonlinjen är cishetero*, så är det marginaliserat.

Och mina egna referenspunkter är där normerna bryts. Och ja, ibland är jag lite väl snabb och rättfram och börjar röra vid den betalande killens rövhål, då kan det vara att han skrämt lägger på. Men de flesta som ringer tänder på något lite udda, lite kinky*, lite förbjudet. Och de gånger det är rätt och slätt slicka fitta-förspel och sedan komma inuti, ärketypen av cisheterosex, så är det lite exotiskt och spännande, för jag får gästspela i en värld som jag bara har hört om.

Det är mycket kunderna inte vet om mig, och allt jag säger till dem kan vara hittepå, men det finns också sidor av mig som kommer fram i de där samtalen som ingen person som faktiskt har träffat mig har fått uppleva. Det är hur jag blir självsäker och bjuder på mig själv och tar kommandot. Jag vet att jag har spelutrymme att göra mig till, och jag gör mig till, och det går hem. Det känns självklart att använda humor när jag gestaltar sex, för när sex är bra så är det kul, och skratt skapar kontakt.

Så jag läste en kandidat i 3,5 år för att jag ville jobba med samtal, när det i slutändan räckte med att fylla i ett formulär och lägga upp några bilder. För detta att under den första halva minuten av ett telefonsamtal med en främling få det att bränna till, ge kunden en känsla av att jag faktiskt ser och hör, det är precis det jag vill åt. De där samtalen där det skapats något unikt mellan mig och kunden och kunden sedan avslutningsvis är så himla översvallande positiv, den känslan är det bästa med jobbet.

Ibland vill jag att telefonsexet ska kräva mindre av mig än vad det gör, för att kunna jobba fler timmar per vecka och därmed få in mer pengar. Och ibland vet jag inte vad jag ska säga, och ibland vet jag knappt hur en kuk ser ut. Hur suger man en kuk, alltså hur gör man, vad gör man med läpparna, och hur känns det inuti munnen när kuken är där, hur känns det mot gommen, hur känsligt är ollonet för direktkontakt egentligen. Men lyckligtvis så räcker det att jag har den här dialekten för att svenska män ska få, för att använda ett fruktansvärt uttryck, ståfräs. Jag kommer undan.

Så vid närmare eftertanke: klart det skulle vara telefonsex. Orden, rösten, sexet, samtalet. Och jag gillar det avskalade, det som är retro. Jag har alltid levt några decennier efter min omvärld och jag använder fortfarande knapptelefon, lyssnar på åttiotalsmusik, och kollar på tv-serier från 00-talet. Så telefonsex passar till och med min image.

Första gången jag kom över telefon, det var under min första vecka på linjen. Vi klickade, vi kunde mötas och jag tog på mig själv, och vi pratade länge. Han sa att det lät som att jag behövde en kk, och det var hett. På slutet runkade jag mig till orgasm, med honom i luren. Och precis när vi lade på så sa jag att han varit den första nånsin som hört mig komma över telefon. Han skrattade lite, och så lade vi på.

Kanske tyckte jag om honom lite för bra, eftersom jag där och då tappade fasaden, bröt illusionen, och gjorde honom till en avgörande punkt i min sexhistoria. Jag ville släppa in honom i något som låg bortom själva samtalet, något som handlade om mig.

I regel så är det kunder som projicerar sin kärlek eller kåthet eller ensamhet på mig, men visst händer det att jag projicerar på dem också.

Det jag erbjuder över telefon är emellanåt en service, emellanåt rent och skärt sex, för det går inte att kalla det för något annat än sex, när man runkar ihop i en gemensam fantasi där man knullar varandra. Och jag älskar spännvidden. Egna gränser versus kundkontakt. Service versus sex. Den egna personliga erfarenheten versus självdistans. Hurdan sorts telefonsexsäljare är just jag? Vad passar just mig, och vilka kunder vill ha det som jag har att ge?

I vissa samtal på telefonsexlinjen tar jag på mig själv för glatta livet och jag krälar omkring i min säng, hasar mig neråt när jag närmar mig kuken, ställer mig på knä när jag ställer mig gränsle över honom, lutar mig neråt mot madrassen när jag tar hans kuk i min mun. Men ifall kunden uttrycker en önskan om att jag ska komma så bäddar han för en fejkad orgasm. Jag varken kan eller vill komma när det finns en uttalad förväntning på att det ska ske. Vill du som man verkligen höra en genuin orgasm över telefon: börja sälja telefonsex.

Absolut att jag känner mig som mest autentisk i sex när jag kommer. Men när jag kommer, då går jag in i mig själv. Då är jag inte med någon annan, då ryms ingen annan in i mitt huvud, utan då är det bara jag. Så de där äkta orgasmerna som vissa kunder efterfrågar, vill kunden att jag ska försvinna in i mig själv där inte han får plats, eller vill han bara känna sig sexuellt kapabel? För sedan finns det också kunder som verkligen går igång på att jag njuter, men det är något annat. De som går igång på att jag njuter, de brukar formulera det annorlunda. De brukar inte efterfråga en orgasm, utan snarare reka i vad jag gillar.

Jag fick ett långt och fint omdömde skrivet av en kund en gång. Samtalet hade varit speciellt, vi hade pratat länge, sexet hade byggts upp långsamt och lite trevande, och det fanns en närvaro och en ömsesidig kåthet och det var ett sånt där samtal som inte kändes som jobb utan som en väldigt bra knullträff.

Så här skrev han bland annat om det samtalet: Hon var inkännande och genuin på ett sätt som jag upplever är ganska ovanligt, som att hon faktiskt gillade det vi pratade om vilket var härligt och väldigt upphetsande för mig, oavsett om det stämmer eller inte.

Det här att han skrev som att hon faktiskt gillade det vi pratade om – oavsett om det stämmer eller inte. Den typen av förståelse för sexsäljarrollen, att som köpare kunna njuta samtidigt som man respekterar det faktum att den som säljer kanske fejkar, och att dessutom kunna uttrycka den förståelsen i ord. Den förståelsen och den förmågan sticker ut, och får fem stjärnor.

Det verkar finnas en föreställning om att transaktionen innebär att en person som säljer sex, eller sexuella tjänster, per automatik har sålt sin rätt till gränser, eller kanske en föreställning att säljer man sex så är man automatiskt i en desperat position där man inte har råd att säga nej. Vilket bygger på en bild av att den som säljer sex inte skulle kunna påverka sin situation, inte påverka transaktionen, inte påverka innehållet, inte skapa en trygg kontakt med sin kund. Det verkar också finnas en föreställning om att de män som köper sex inte bryr sig om ifall säljaren far illa av sin situation som sexsäljare eller går över sina gränser på grund av sitt behov av pengar.

Jag kan inte veta varför Pelle i det där första samtalet frågade vad som fått mig att börja jobba på linjen, men det kändes som att han ville kolla av läget och få ett hum om min ingång i branschen. Utifrån den här första sommaren så upplever jag att kunderna vill köpa telefonsex av någon som mår bra av att göra det. Och skulle jag prata med någon som inte verkar bry sig om hur jag har det, så kan jag avsluta samtalet, och jag behöver inte vara orolig för repressalier eftersom jag har en chef, ett avtal och anonymitet gentemot kunden.

Jag fick kritik en gång. Det var en kund som efterfrågade förnedring och jag försökte göra så gott jag kunde men efter sju minuter sa han att jag var alldeles alldeles för snäll och sen sa han puss och lade på.

Samtalen handlar om kinks. Om sex. Om ensamhet. Om projektion. Och ja, om heterosexualitet, om det manliga begäret i alla dess skepnader.

Jag har aldrig hört män sätta ord på sina tankar och känslor så bra som jag hört dem göra det på telefonlinjen. Så tänk om män inte köper tillgång till min sexualitet, utan till sin egen? De betalar för att få möjlighet att leva ut och få berätta saker.

Jag tänker att samtal är en mental plats där det skapas specifika villkor för kontakt. I ett bra samtal så breddar man på vad som går att säga, känna och tänka. Det är väldigt belönande att få vara med och ge de förutsättningarna till någon.

Vissa av telefonsamtalen är ett avskalat utbyte, kunder vill höra att jag är där, de vill ha en levande röst som deltar i deras fantasi. Andra samtal går in i det personliga och privata där vi tillsammans bygger upp en stämning eller en situation.

Att ringa in kan präglas av ensamhet, men också av spänning eller önskan om ett genuint samtal. Ramarna runt samtalet är tydligt satta, och detta skapar möjligheter till att vara fri. I utbyte mot pengar blir kunden fri, och jag får ofta känslan av att det är sårbart för kunden att ringa in. Sårbart att vara den som behöver betala för den friheten, sårbart att behöva betala för sex.

Att ta betalt för telefonsex är att skapa villkor som annars saknas. Kunder vill åt olika saker, men det är alltid något de vill åt. De där villkoren saknas i den kundens övriga liv, och därför så kan jag ta betalt av honom för att sedan försöka ge honom det han vill ha. Där kan vi snacka normer kring sex och sexualitet. Varför saknas dessa villkor i livet utanför telefonsexlinjen? Och dom här samtalen om normer behöver ju också börja nånstans, så varför inte på en telefonsexlinje.

Jag kan erbjuda service, och jag kan bekräfta och ge plats. Kunden behöver inte köpa min sexualitet för att jag ska ge honom det han vill ha.

Till vardags är jag ofta skeptisk, kritisk och vaksam gentemot män. När jag ser män ser jag alltid någon som potentiellt vill knulla mig. Jag lyckas inte ha en neutral blick, jag lyckas inte se dem som personer i första hand, för heterosexualiteten står i vägen, den patriarkala normen står i vägen. Jag vill för allt i världen inte ha en pojkvän, men jag vill att män ska vilja knulla mig, fast bara om de är snygga och om de visar det på ett mjukt och väldigt respektfullt sätt, och sedan vill jag bada i bekräftelsen och sedan vill jag gå därifrån. Ja du hör, det hade inte blivit så konstruktivt.

De som ringer mig kan vara vem som helst. De kan ha begått sexualbrott, de kan komma att begå sexualbrott. De som ringer vet också att jag kan vara vem som helst. Men vi möts i en uppstyrd kontext. Det är uttalad vad de vill och vad de kan få och inte. Hur ofta händer det i det så kallade verkliga livet? I telefonsex finns begär, och det finns gränser. Jag blir sexuellt objektifierad, men jag har samtyckt till det. Jag vet att kunden som ringer inte kommer att kunna skada mig, och jag får dessutom sexualisera dem för glatta livet. Jag får lov att bemöta dem utifrån just det faktum att de är män som de facto vill ligga med mig. Och sen får jag gå därifrån utan att jag för den delen har betett mig ambivalent och konstigt mot nån kille jag fått för mig att börja dejta.

Ibland när jag passerar män på stan sneglar jag på dem och tänker ”han skulle kunna vara någon som har ringt mig”, och så går jag runt och ler och den här okända mannen på gatan har ingen aning om varför och jag älskar den anonymiteten. Jag gillar att de som ringer mig är verkliga vanliga människor som hela tiden går runt och lever sina liv, men att jag samtidigt inte har något med deras övriga liv att göra, att jag inte ens vet vem de är. Samtalen blir ett eget rum där vi kommer in, kommer, och går ut.

Det var länge sedan jag låg med någon rent fysiskt och jag fyller mitt liv med annat än dejting. Jag älskar kvinnor och ickebinära och queers för hur de är i världen, och för hur jävla snygga de är.

Och jag tycker om mina telefonkunder. Jag tycker om att kunna försörja mig, och när samtalen är som bäst så är de heliga.

Så, ring mig.